SVT och varumärkeshyckleriet
Jag skyr melodifestivalen som pesten, men kan inte låta bli att nu offentligt skaka lite på huvudet åt den gångna veckans jönsiga mikrostorm runt Anna Bergendahls ”sneakerkupp”. Ni vet, den om vilken projektledaren Thomas Hall utbrast att ”den glada försäljningschefen kan glömma att det blir en Conversefestival i Globen” – ivrigt påhejad av landets rättrådigaste public service-tillskyndare.
Pikant att ett par skor genererar sån uppståndelse i en kanal som numera regelmässigt gynnar två andra externa, inte helt okända varumärken: Facebook och Twitter. I snart sagt varje paus – från OS-sändningarna till schlagern – har programledarna glatt pushat för att vi kan följa SVT även där. Namnen sägs alltid rakt ut. Inga maskeringsfraser som ”kända sociala nätverk” så långt örat kan nå.
Både Facebook och Twitter var globala, vinstdrivande jätteföretag senast jag kollade. Varför framhåller SVT dem, men klappjagar Converse? Och hur molokna är sajter som, säg, Myspace över att inte få samma statsfinansierade gratisreklam? Jag skiter förstås i vilket, men det borde rimligen vara ett enormt problem för den etiska kompassen på SVT. Släpp Granskningsnämnden loss, det är vår!
loading...
Translate: 
Jobbar Shrek som inredare på SVT?
Jag noterade glatt i morse att Gomorron Sverige har fräschat upp sin obsoleta studio. Jag noterade mindre glatt att de har låtit Shrek välja inredningen: mögelgrön matta, mögelröna kuddar, mögelgröna gardiner.
Om SVT siktade på en Guantanamo Bay-palett har de verkligen lyckats. Efter att ha blivit utfrågade i det här färginfernot är gästerna troligen redo att erkänna vad som helst, bara de kommer därifrån.
/Markus Kylén
Translate:
Ännu en utländsk person älskar Sverige!
Det må väl vara hänt att trötta nöjesmurvlar hasplar ur sig den institutionaliserade ”Vad tycker du om Sverige?”-frågan. Will Ferrell får hylla skärgårdssill, Springsteen tvingas säga något pliktskyldigt om den fina stämningen i Globen och Madonna berömmer någon gammal ljudtekniker från Cheironstudion. Det sker med en sån automatik att man knappt reagerar, än mindre orkar uppröras, längre.
Men kan vi inte, for fuck’s sake, lämna Nobelpristagarna ifred åtminstone? Uppenbarligen inte, visade det sig i gårdagens avsnitt av SVT:s Agenda.
Där intervjuade Anna Hedenmo ekonomipristagaren Elinor Ostrom, 76, på länk från Indiana University. Efter några minuters samtal om hennes banbrytande teorier kom den så: ”Vad tycker du om Sverige?” Med det obligatoriska, artiga svaret att jodå, hon har varit här förut och gillar både ”människorna och platsen”. Vilken chock!
Nästa gång hoppas jag att Ostrom tappar tålamodet och tells it like it is: ”Ni har soft natur och så, men er restaurangservice är tortyr och de där polisfilmerna ni spyr ur er måste FN ingripa mot.” Till dess får hon gärna forska i våra journalisters ändlösa nationella bekräftelsebehov och sedan besöka landets medieutbildningar med ett enda enkelt budskap: STÄLL ALDRIG DEN DÄR SATANS FRÅGAN IGEN.
/Markus Kylén
Translate:
