Tio skäl att älska (och hata) hockeyfinalen
Vilken mäktig pärs det var där borta i Canada Hockey Place i natt. Töm magasinet tar, på gott och ont, med sig tio saker från den här moderna klassikern (i någorlunda kronologisk ordning):
1. Chris Härenstams och Niklas Wikegårds fortsatta kärleksaffär med termen ”Nord/syd-hockey”, alltså när spelet skiftar snabbt från zon till zon. Av alla benämningar på böljande spelvändningar – från pingponghockey till Hawaiihockey – är det min absoluta favorit.
2. Jonathan Toews 1–0-mål för Kanada och den gåshudsframkallande glädjeexplosionen på läktarna.
3. Bra bisak: Min gamle FBK-hjälte Jörgen Jönsson dyker upp i studion. Dålig bisak: En bländvit t-shirt sticker upp under hans skjorta, vilket stilmässigt ger honom samma pondus som en nervös sjätteklassare som har gått vilse på väg till aulan.
4. Den gänglige amerikanske målvakten Ryan Millers massiva storspel under andra halvan av matchen. Jag har aldrig sett någon stänga igen en kasse sjukare än så.
5. Under de längre spelavbrotten i sista perioden (när allt man vill ha är analys och panoreringar över nervösa bås) väljer SVT, obegripligt, att slänga in ett gäng mannen-på-gatan-intervjuer med genompackade kanadensiska åskådare. Den ena iförd en stor röd påvehatt, den andra med kavaj och solglasögon som hämtade ur Jersey Shore. Värdigt.
6. Jänkarnas magnifika forcering mot slutet av ordinarie matchtid, med Zach Parises viljestarka kvittering i spetsen. Där och då blev det här en serietidningsmatch.
7. Niklas Wikegårds underbart enögda jämförelse mellan hockey och fotboll, till hockeyns fördel. Det är enkelt att försvara sig i fotboll, menar han, eftersom bollen är stor och rund. Verkligen, det finns ju inga andra parametrar som spelar in där…
8. Sidney ”The Next One” Crosbys rappa avgörande. Hans kastade handskar. Hur plexiglaset böljar inåt och tycks vara på väg att krackelera när lagkamraterna vräker sig över honom. Episkt.
9. Blicken i det självmordsbenägna amerikanska lagets ögon när IOK-gänget delar ut de mikroskopiska blombuketterna efter silvermedaljerna: ”Vi har precis förlorat årtusendets match – och nu sticker ni till oss fem fucking liljekonvaljer? Hur ska vi kunna lämna arenan värdigt med dem? Vi är ju jättestora, jättesura och har jättelika skydd!”
10. Den kanadensiska nationalsången är en av världens fulaste – låter lite som en haschig konfirmationspsalm, där alla hela tiden sjunger aningen i otakt – men när hela arenan stämde upp i den efteråt flöt det enbart lönnsirap i mina blodådror.
loading...
Translate: 
Bromance i skidskyttestudion
Världens främsta Caféredaktionsblogg sällar sig härmed till Björn Ferrys gratulanter. Kudos, killen! Mäktig bedrift. Vi vill också passa på att ge en stor sidoeloge till expertkommentatorn Kalle Grenemark, som bröt helt ny språklig mark när Ferry korsade mållinjen.
Kalle utbrast emfatiskt ”VILKEN KARL!”, en fras som normalt bara används av ärtiga äldre damer när de ser bilder på Mikael Persbrandt eller Christer Sjögren. Testa själv: säg ”VILKEN KARL!” och känn hur suget efter skinande bärnstenssmycken och ”Gör om mig”-segmentet i Go’kväll sköljer över dig. En mycket rörande skidskyttebromance.
Translate:
Kroppsmålningen kan börja!
På fredag invigs OS i Vancouver, men en av de mest slitstarka traditionerna – kvällstidningarnas narkoleptiska fäbless för kroppsmålade idrottare – har redan startat. Här Charlotte Kalla med fem dagismejkade ringar i fejan på Aftonbladets OS-bibel. Glöm inte att plåta X antal guldsprejade hockeyspelare som biter i sina medaljer framöver också. Heja Sverige!
Translate:
