Gärna cancervaccin, men först en rejäl dricks

Det droppade in en högst överraskande kommentar på mitt månadsgamla Nobel-inlägg nyss. En läsare hävdar att middagen i Blå hallen inte alls är gratis, utan att ”kuverten kostar runt 1 500 SEK plus drygt 500 SEK för eftersittning på Handels, Tekniks eller SU”.
 
Är det här verkligen sant? Smyger en nisse från Nobel-stiftelsen fram till Kemipristagaren efter kaffet och viskar: ”Congratulations again, sir. Here’s the tab. Your wife had some Bailey’s with her espresso. That makes a total of just over 3 000 crowns. We only accept Visa.”  

Det är i så fall det allra roligaste jag någonsin har hört.

/Markus Kylén

Hungrig diplomati

Det jag längtar efter mest under Nobeldagen är middagspeppen. De ändlösa intervjuerna med kökschefen om hur hans 900 sous-chefer har gjort sås på två ton gotländsk tryffel, kryddat den med saltvatten från tårkanalerna hos en hord zebror och reducerat ner allt över ekologisk, närproducerad lammfiol.  

Det jag en gång för alla vill veta nu är dock hur personalen hanterar jobbiga gäster. Vad gör man egentligen för att blidka en kräsen konsul från Andorra som är sjukt missnöjd med stekgraden – ”This meat is not rare! I will inform your ambassador!” – och skickar ut tallrik efter tallrik i vredesmod?

Allt är free of charge, så det går ju liksom inte att dra av halva notan, bjussa på kaffet och hälla upp lite extra Limoncello på slutet. Vad är det servicemässiga plan B-alternativet här – kan hovmästaren erbjuda en lapdance från Peter Englund i värsta fall? SVT, räta genast ut dessa akuta public service-frågetecken.

/Markus Kylén